Hoppa till sidans innehåll

JEM i Tallin 2016

20 JUN 2016 22:49
Förra veckan var jag och sköt mitt första junior EM, denna gång i Tallin, och hade med mig Ludwig som sköt sitt sista JEM innan har går över till senior nästa år.
  • Uppdaterad: 08 OKT 2017 16:16

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva och berätta, och allt det kommer inte få plats. Men tänkte plocka några lärdomar från EM som man annars kanske inte stöter på så ofta hemma i Sverige.

Det första jag lärt mig är att det är väldigt enkelt att tulla geväret här i Sverige. Och att skaffa vapenpass var inte heller speciellt svårt. Det gäller bara att veta vart man ska börja. När det var fixat var det bara att bege sig av till Tallin. Med buss bar det sen av till Stockholm där färjan skulle avgå. Man upptäckte redan här att det går utmärkt att säga tack och vara artig på svenska, de som pratar estniska har i alla fall ofta svårt med engelskan… Då fick vi även reda på att de kvalen som skulle hållas för damjuniorerna ej skulle bli av, utan det  blir enbart en omgång att skjuta.

Dagen efter åkte vi ut till banan. 50 meters banan var uppbyggd med nygjuten betongplatta på 300 meterns banan på ett gammalt militärområde. Taket var en uppspänd presenning och det var ingen vägg bakom, utan helt öppet baktill, vilket senare i veckan gjorde att skyttarna stod och vinglade i vindbyarna. Så om ni vill ha något att skryta med så kan ni ju alltid säga att eran hemmabana är bättre än den bana de skjuter EM på, för av mina erfarenheter så skulle jag säga att samtliga aktiva korthållsbanor i Västmanland håller minst samma mått som denna, fast med färre antal banor.

Förutom att titta på banan gick vi även igenom vapen- och klädkontrollen. Vapenkontrollen gick till på samma sätt som man är van vid, det var bössans vikt och längd som kontrollerades. Klädkontrollen var däremot mer avancerad. Där kontrollerades tjocklek på både jackan och byxorna, på flera olika ställen. Även knapparna kollades samt remmens bredd och knäkuddens tjocklek. För min egen del gick dock allt igenom utan problem. Jogmarks jacka var dock lite för hård, men mjukades upp genom att rullas och vikas några gånger.

 

På tisdagen, då kvalet egentligen skulle ha ägt rum, genomfördes istället den så kallade PET:en. En timmes träning på samma bana som man dagen efter skjuter själva tävlingen på. Vilket jag tyckte var bra då man lättare kunde föreställa sig i huvudet hur det kommer vara dagen efter. Det var lättare att se den där perfekta bilden framför sig, där du ser alla detaljer om hur det ser ut när du skjuter ett toppresultat.

Väl på den första tävlingsdagen fick jag även veta hur det är att kissa på beställning. Jag blev nämligen den skytt i laget som fick göra dopingkontrollen. Först så visade det sig att de hade två väntrum, ett för killar och ett för tjejer, och man gick in i killarnas och anmälde att man var där. Så då gjorde vi ju det, och sen satte jag mig på en ledig stol. Sen förklarar någon att tjejerna har ett eget väntrum… Fråga mig inte varför, för det begriper jag inte, men så var det i alla fall. Under väntan på att göra själva testet så tittade vi på prisutdelningen för dagens tävlingar, och eftersom jag var på dopingkontroll hade jag hela tiden med mig en kvinna som följde efter mig då man ej får vara ensam tills kontrollen är slutförd. Inte var hon så lättpratad heller, för som jag hintade om tidigare var hon inte så duktig på engelska. Men efter ett tag så kissade jag i alla fall i den där burken och hällde upp det i två olika behållare och kontrollerade att de olika numren på burkarna och kartongerna stämde osv. För att inget fiffel ska kunna ske så är det man själv som skytt som måste göra allting själv med sina egna händer, vilket jag tyckte var lite svårt då ingen direkt kunde visa hur man gjorde, utan allt man fick var en någorlunda förstårlig förklaring på engelska. Men det gick bra i alla fall och provsvaren väntas inom tre månader.

På kvällen dagen efter spelade vi bowling med Norge, och om ni vill får ni gärna fråga Ludwig hur bra han är på bowling…. Han hade tränat mer skytte om vi säger så.

Lördagen började med långfrukost för min del medan Ludwig sköt sin ställningsmatch. Så till frukosten hade vi livesändningen från EM på en mobil, och GP-tävlingarna i Eskilstuna på en annan. Ludwig sköt 1145 på den så kallade björkstabanan. Både jag och Ludwig hade nämligen bana 33 dagen till ära. Ludwig var rätt nöjd, och vi konstaterade att det var högre resultat till final än vad vi trodde innan. Själv är jag rätt så nöjd. Det kändes inte så bra direkt efteråt, men desto mer tid det går och ju mer jag tänker på det hela så inser jag att mitt eget resultat på 359 nog var rätt bra ändå.

Vill man veta mer om denna tävling, så fråga! Både jag och Ludwig svarar gärna. Nu är mitt mål att få fler chanser på den internationella scenen. Junior VM i Suhl går nästa sommar, så den tävlingen läggs självklart in i almanackan. Ludwig blir däremot senior nästa år, men säger att han är rätt taggad inför det. Att träna på hemmaplan tycker jag däremot är både roligt och nyttigt, så vi ses väl på DM den 16 juli?

 

//Agnes, Björksta USKF

Skribent: Agnes Svedberg
E-post: Adressen Gömd

E-post This is a mailto link

Har du information som du vill ha publicerad på någon av Västmanlands Skyttesportsförbunds hemsidor, kontakta då webbredaktör Magnus Sträng via mail alternativt telefon 070 35 12 449